Growingminds

6,5 timmar per dag.

Vilket är mer än 80% av barnens fria tid.
Det är tiden vi föräldrar låter våra barn förlora till sina telefoner.

Som samhälle använder vi i dag den digitala tekniken mot våra barn, och inte för dem. Beroendeframkallande designprinciper används för att fånga barns uppmärksamhet som i sin tur konverteras till annonsintäkter. Den plattform (TikTok, Insta, Youtube eller Whatsapp m fl) som bäst gör detta, dvs hackar barnens hjärnor och beteenden, vinner marknadsandelar och växer.

Inga föräldrar, och inte ens barnen själva (enligt senaste rapporten från Folkhälsomyndigheten), vill att de ska spendera så mycket av sina liv i telefonen. Men ändå har vi hamnat här. Genom små oanade steg som ofta börjar innan barnen kan prata leder de till en digitalt dominerad barndom. Till slt står de flesta föräldrarna fångade i ett läge med äldre barn eller tonåringar som lever och umgås genom sina telefoner. Det enda alternativet då är att ta bort telefonen och skapa ett socialt utanförskap. Något som för de flesta blir en för hög kostnad för ens eget barn. Genom kortsiktiga beslut fokuserade på oss själva låser individualismen in oss i en fälla.

Så vi har alltså aktörer som hackar och fångar barnens uppmärksamhet. I kombination med föräldrar som genom ett sluttande plan av små individualistiska beslut förlorar kontrollen. Och, att vi föräldrar har helt missat det ansvar vi kunde ta, men bara om det togs gemensamt.

Som pappa till Adrian, Falke och Walter har jag sett hur digitala medier 'fångat' vår familj. Kortsiktig underhållning byts mot långsiktigt välmående. Som beroendeframkallande skräpmat fast för vår uppmärksamhet och vår tid. För mig är det så tydligt att de som designat dessa plattformar inte haft min familjs välmående i åtanke.

Så hur kommer vi ur denna fälla? En avgörande aspekt är att bryta individualismen, det vill säga det överdrivna fokuset på sina egna barns bästa. Utan istället ta ansvar som föräldragrupp för de gemensamma barnens bästa. Är man förälder som agerar individuellt och vill minska den digitala dominansen hos sitt barn så blir hon/han det enda utan smartphone i klassen. Är man däremot ett gäng föräldrar som gemensamt tagit ett beslut om barnens användande så har man förflyttat normen i hela klassen utan att ens barn blir utanför gemenskapen. Så gemensamma beslut för gemenskapens intressen är nyckeln.

Att agera på detta och främja en välmående och meningsfull barndom kan vara det viktigaste vi kan göra som föräldrar just nu. Varenda förälder och skolledare jag och Moa pratat med känner likadant.

Vad exakt som behöver göras för att förändra detta får visa sig men andra delar är väldigt tydliga nu:

- Vi behöver samla oss föräldrar som vill förändra detta.
- På ett enkelt sätt informera vuxna runt barn (föräldrar, lärare, fritidsledare etc) om forskningsläget och vad effekterna av en digitalt dominerad barndom innebär.
- Uppmuntra och underlätta koordinering och gemensamma beslut hos föräldrargrupper. T ex i förskolor, skolor, fritidsaktiviteter etc. Detta är avgörande.
- Ge stöd till hur man som föräldrar kan skapa en upplevelsebaserad, välmående och meningsfull barndom.

Som första steg har vi nu skapat en grupp här på fb och sida på instagram .nu med syfte att kunna ge våra barn en mer lek- och upplevelsebaserad uppväxt. Och göra det enklare för föräldrar att avstå eller fördröja introduktionen av smartphones.

Kom dit så att vi blir fler och snabbare kan göra skillnad på riktigt.

För inget barn kommer att minnas den bästa dagen av skärmtid ♥️
nu

Länk till fb-gruppen:
https://www.facebook.com/share/rbELKGMxuuXuGeve/

Länk till insta konto:
https://www.instagram.com/tidforlivet.nu?igsh=OHNtczZxMDYzN3p6&utm_source=qr

3 tips på hur vi kan öva på empati, integritet och acceptans tillsammans med våra barn!

Vi träffade författaren Heidi Andersen som skrivit boken ’Mindfulness för föräldrar’. Hon betonar aspekterna empati, integritet och acceptans som särskilt viktiga i föräldraskapet och delade med sig av tre tips på övningar från boken.

Tips 1 (Empati): ”Föreställ dig hur du framstår och låter från dina barns utgångspunkt, dvs hur det är att ha dig som förälder idag, i detta ögonblick. Hur kan detta påverka hur du är, hur du talar, vad du säger?”

Med empati menas vår förmåga till medkänsla, inlevelse, med barnen. Det behöver inte alltid innebära att vi håller med dem, men att vi försöker att förstå hur de känner och hur de har det och bekräftar dem i detta.

Tips 2 (Integritet): ”Öva att se dina barn som perfekta, just så som de är. Se om du kan förbli medveten om deras integritet från ögonblick till ögonblick, också när det är som svårast för dig.”

Integritet avser vår förståelse av att barnen är egna individer, med rätt att ha och uttrycka ett eget själv. Det handlar om deras rätt till självständighet och självbestämmande. Att respektera barnens integritet innebär på inget sätt någon "låt-gå-mentalitet". Genom att respektera barnens integritet lär vi dem även respektera andras, även vår egen.

Tips 3 (Acceptans): ”Hur vill du relatera till ditt barn i detta ögonblick?”

Med acceptans avses – till skillnad från att ge upp, resignera eller vara passiv – en mycket aktiv hållning där vi är villiga att kännas vid att saker är som de är, eftersom det är grunden till att vi ska kunna hantera vår tillvaro. Om vi vill kunna påverka världen och överhuvudtaget kunna relatera till den på ett vettigt sätt, måste vi helt enkelt utgå från den så som den är – inte så som vi önskar att den vore. Annars fastnar vi lätt i ett läge där vi bara ser en enda aspekt av tillvaron, och där förbrukar energi på att bara förneka eller förbanna sakernas tillstånd. Vi kan inte tvinga hela världen eller ens våra barn att vara som vi vill – om vi alls vill påverka krävs det mer skarpsinne, känslighet och medvetenhet än så.

Läs mer om vad Heidi gör, hennes bok och kurser på https://www.mindfulnessmeditation.se/foeraeldraskap!